Historik

Historiskt sett startades Simba Center år 1998 av Afrosvenskarnas Riksförbund i Stockholm. Sedan mitten av 1990-talet var Afrosvenskarnas Riksförbund mycket engagerad i arbetsmarknadspolitiska frågor mot bakgrund av den höga arbetslöshet som drabbade personer med invandrarbakgrund och i synnerhet de med bakgrund från Afrika.

Förbundet nöjde sig inte enbart med att delta i retoriska debatter utan startade Simba Center. Det var en reaktion mot den då rådande uppfattningen att vissa grupper ej var anställningsbara. Enligt Utrednings- och statistikkontoret (USK), var kvinnor med afrikansk bakgrund de mest drabbade. År 1998 bodde 3807 kvinnor av afrikansk härkomst i Stockholm. Sysselsättningsgraden bland dessa uppgick till 32,2 % vilket betydde att sju av tio afrikanska kvinnor inte arbetade. Motsvarande siffra för svenska kvinnor var 80,6 % eller två av tio svenska kvinnor var arbetslösa.

En idé blir ett projekt

Inom kvinnosektionen i Afrosvenskarna i Stockholm började man på allvar att diskutera kvinnornas situation. Frågan många ställde var ”varför leva på bidrag, när vi kan bidra till?”

En idé växte fram. Varför inte starta ett projekt, som förmedlade kontakt mellan arbetslösa afrikanska kvinnor och arbetsgivare som behövde personal? Projektet knoppades av och fick namnet Simba som betyder lejoninna på swahili. Det var det första projektet som ”startats av afrikanska kvinnor för afrikanska kvinnor” i Sverige

Utveckling under tiden

Under de första två åren vände sig projektet endast till afrikanska kvinnor. Tanken var att de som var inne på arbetsmarknaden, inte bara kunde ge och få tips om lediga jobb utan även kunde bidra till att skapa goda erfarenheter hos arbetsgivare - vilka började se afrikanska kvinnor som potentiell arbetskraft i stället för ett främmande inslag i samhället.

Utvidgning av målgruppen

Tack vare sina goda resultat, kom Simba Center att bidra till att urholka den rådande uppfattningen om att vissa människor ej var anställningsbara. Simba Centers erkända framgångar bland afrikanska kvinnor gjorde att verksamheten efter drygt två år, år 2000, öppnades för andra kvinnor med invandrarbakgrund, samtidigt som Stockholms stad kom att bli huvudfinansiärer för verksamheten.

Idag vänder sig verksamheten till alla arbetssökande, svenska och utrikes födda, män, kvinnor och ungdomar.